Dag 11 - Vardag
Välkommen vardag....du har inte varit särskilt saknad.
Barnens jullov tog abrupt slut häromdagen och det ska nu vara slut med att sova hela dagarna och möblera om på sina rum på nätterna (det låter så i alla fall). Även om just den delen kan vara skönt att slippa så kommer vardagen med sina vardagskrav. Som ensamstående tvåbarnsmamma...(eller ska man kalla det tvåungdomsmamma nu för tiden kanske?) så har jag ensam ansvar för allt... ja, ni vet, att barnen går till skolan, gör sina läxor, får bra mat i magen, träningar, städa, handla, tvätta, huset, bilen, ekonomin... Allt ska gå runt och funka. Jag är van då jag levt ensam med mina tjejer i snart 10 år, men när barnen har lov blir det nästan som semester för mig trots att jag arbetar heltid. Bara det att slippa stressen över att få iväg dem till skolan varje morgon är såå skönt! Men nu är det igång igen som sagt, men det är bara att köra på!
Över till min "var dags träning": Mina promenader har gått bra, jag har gett mig ut varje dag trots väder och vind. Idag var det den slaskigaste promenaden hittills, ibland gled jag lika mycket bakåt som jag nyss gått framåt. Drygt 1 km.... ja, jag vet, det är bara 1000 meter. Men jag gick ut, trots en decimeter snöslask. Jag tog på jacka, mössa, kängor, vantar, reflex och sen bet jag ihop...och gick ut.
Här ska inte ges upp, trots vardag och snöslask. Så det så!
Här ska inte ges upp, trots vardag och snöslask. Så det så!

Som en superhjälte i strålkastarljuset..... eller som blöt tjockis i skenet av en gatlykta...
Hur som helst så kände jag mig bäst i världen när jag tog bilden på min trognaste vandrarkompis...min skugga :)
Hur som helst så kände jag mig bäst i världen när jag tog bilden på min trognaste vandrarkompis...min skugga :)
Ses! / Jenny